Fallskärmsjägarandan

Gamla Fallskärmsjägare

Många drömmer om att bli fallskärmsjägare, få vågar söka till utbildningen, färre klarar den. Men trots det så dekoreras det fallskärmsjägare i Karlsborg, personer som kan ha gått i din klass, personer som alla andra, personer som visat vilja, mod och uthållighet, personer som du?  
Här är berättelse från några som drömde vågade och klarade utbildningen till fallskärmsjägare.


Det starkaste minnet från min tid vid FJS är när man efter 20 dygns oavbruten vistelse utomhus i vinterkyla, med dålig mat och lite sömn, får komma in, äta och sova. Men jag minns även kamratskapet och känslan att tillsammans klara av en uppgift som är krävande. Ett annat starkt minne är hoppningen, förstås.

Det viktigaste jag lärde mig var förmågan att samla en grupp mot ett gemensamt mål och uthålligheten att verkligen ta sig igenom även när det är tungt. Plus att man vet var de egna gränserna går; hur mycket orkar jag, i vilka lägen tar jag slut och hur långt från att ge upp är jag?

För att lyckas bli antagen till FJS antar jag att personen måste vara mer eller mindre besatt av en önskan att få göra lumpen på FJS. Det var jag i alla fall.

Johan Brandrup-Wognsen
Verställande Direktör


Jag har tränat sen barnsben, men började träna specifikt inför FJS så fort jag fick ut kängorna ett par månader innan inryck. Jag gick mycket med ryggsäck och sprang en hel del med kängor. Jag lade också upp ett schema där jag varje vecka ökade tyngden på ryggsäcken. Jag var dock noga med att inte belasta benhinnor och fötter i för snabb takt. Det blev även många armhävningar och benböj.

För att komma in på fallskärmsjägarutbildningen så krävs en stark vilja. Jag tror motivation är den absolut viktigaste faktorn. Man ska ha en hög lägstanivå och klara minimikraven vilken tidpunkt som helst på dygnet.

En fallskärmsjägare är för mig en person som är social och ödmjuk, med stor vilja. Man ska genomföra utbildningen för sin egen del och inte för att få respons från andra. Går man och skryter om FJS på fritiden hör man inte hemma där. Till alla dem som drömmer om att bli fallskärmsjägare kan jag bara ge rådet att gå in med 100 %, både innan, under testerna och utbildningen. Men kom ihåg att det också finns ett liv utanför det militära.

Martin Sahlmen
Brandman och Räddningsdykare