Intervju med nymuckad Fallskärmsjägare

 

Hur känns det såhär någon vecka efter muck?

I nuläget känns det overkligt att sitta i den civila båten igen. Det kan dock vara skönt emellanåt att slippa vakna klockan 06.00 varje morgon och huttrande gå till frukost. Jag tror däremot att om inte många dagar/veckor kommer en smygande längtan komma; efter ordning och reda, gemenskapen i patrullen och utmaningar utan dess like. Å andra sidan är det skönt att ha lämnat den tuffa värnplikten bakom sig och inse att det finns ett liv i grönkläderna längre fram.

Om du ser tillbaka på förtest, inryck och dina förberedelser: Hur mycket hade du förberett dig? Var det tillräckligt? Vad skulle du ha gjort annorlunda?

När jag tänker tillbaka på förtest och inryck har jag bara ett litet antal skarpa minnen från dessa perioder. Det jag dock minns är huvudsakligen den eviga väntan, nervositeten och alla timmars förberedelser i form av marschträning och andra fysiska aktiviteter. Jag tror, nu i efterhand, att jag var väl fysisk förberedd och inte kunnat göra mycket annorlunda. Det man likafullt inte visste, innan inryck, var just detta. Det var flera tillfällen då man frågade sig: ”är jag tillräcklig snabb, stark, smart? ”, ”hur mycket tränar alla andra gentemot mig?”, ”kommer jag att göra bort mig?”. Det var alltid en mental kamp inom sig. Något som jag känner har givit mig styrka av mina förberedelser var att jag satsade mycket på uthållighet framför explosivitet. Jag försökte vid flera perioder träna två till fem timmar per dag för att senare har längre viloperioder.

Vad var det bästa med utbildningen?

Det är en svår fråga. Det finns så mycket man har fått med sig från FJS. Kamratskapen, de oerhört uthålliga och duktiga befälen, alla utmaningar och fallskärmshopp är bara några av flera ting jag skulle kunna nämna. Vad var det jobbigaste med utbildningen? Testperioden med dess ovetskap, osäkerhet, sömnlöshet, psykiska och fysiska utmattning.

Hur skulle du beskriva kamratskapet som utvecklas på FJS?

Den är oerhörd stark. Jag tror inte man inser dess värde förrän efteråt då man kan få en kontrast gentemot de ”civila” vänner man har.

Hur många fällningar gjorde ni och hur tyckte du om att hoppa fallskärm?

Det var 17-18 stycken, däribland ett vattenhopp. Jag tyckte det var underbart och tog redan under sommaruppehållet en civil fallskärmskurs för att kunna besegra mark i sporten. Dock var det största orosmomentet, för mig, de hårda landningarna och risken för skada.

Är du sugen på att fortsätta i Försvaret?

Jag har sökt utlandstjänst, både i Afghanistan och i Kosovo. Jag tror att det är ett givande första steg, för att bekänna färg på riktigt och se om man egentligen trivs i grönkläderna. För mig tror jag att svaret på detta redan är ett –Ja. Förhoppningsvis om mina ”civila” planer går i hamn kan jag återvända till Försvarsmakten om ett decennium med medicinlinjen i bagaget för att med de kunskaperna kunna bidra.

Hur tror du kontakten med värnpliktskamraterna kommer att vara?

Jag tror att det är upp till ens eget ansvar hur mycket kontakt man vill ha med sina gamla lumparkompisar. Men med de fåtal man väljer att i framtiden umgås med tror jag att man kan ha en både god och nyttig vänskap.

Några avslutande ord?

Valet att söka FJS var det bästa jag gjort !