Intervju med nymuckad Fallskärmsjägare

 

Hur känns det såhär någon vecka efter muck?

Ångestblandad glädje. Det är riktigt skönt att komma ut i det civila livet men med en viss saknad till tiden som varit och alla vänner man har skaffat sig.

Om du ser tillbaka på förtest, inryck och dina förberedelser: Hur mycket hade du förberett dig? Var det tillräckligt? Vad skulle du ha gjort annorlunda?

Jag tränade mycket löpning samt styrketräning med inriktning på uthållighet. Detta varvade jag med marsch och simträning. Jag tycker mitt träningsschema var väl anpassat till tjänsten.

Vad var det bästa med utbildningen? Mångsidigheten; du utvecklas och tränas inom alla möjliga olika inriktningar. Ena veckan hoppar du fallskärm, andra veckan har du ytsim, tredje är du ute på riktig ”grisövning” och fjärde står du på Kebnekaises topp.

Vad var det jobbigaste med utbildningen?

Testperioden…

Hur skulle du beskriva kamratskapet som utvecklas på FJS?

Jag vet inte om den kan beskrivas på ett rättvist sätt för en utomstående men jag har definitivt knutit band som kommer att hålla resten av mitt liv.

Hur många fällningar gjorde ni och hur tyckte du om att hoppa fallskärm?

17 stycken. Oftast var det kul att hoppa men det beror på hur bra man sätter landningen. Det går inte att jämföra med civil hoppning. Våra fällningar är mer ett transportsätt liksom marsch.

Är du sugen på att fortsätta i Försvaret?

Bedömt ja.

Hur tror du kontakten med värnpliktskamraterna att kommer vara?

Varierande. Vissa kommer jag att höra av varje vecka medan andra kanske endast på Fallskärmsjägarnas dag.

Några avslutande ord?

Rycker man in på FJS, ger sitt allt och lite till och om detta räcker för att platsa: då får man tillbaka därefter.